Jag har nyligen avslutat en 16-årig anställning, som jag trivdes utmärkt med, för att starta egen verksamhet som HR-konsult. Är det ett klokt karriärval? Mitt beslut och min erfarenhet av att arbeta riktigt länge hos en och samma arbetsgivare, har fått mig att fundera på det här med anställningar och karriärval.
En klassisk fråga, som många i början av arbetslivet ställer sig, är om det lönar sig att byta jobb ofta eller om det är bättre att stanna länge hos en och samma arbetsgivare. I min roll som HR-chef fick jag ofta svara på hur arbetsgivare ser på saken. Jag erkänner gärna att jag oftast har uttryckt en skepsis mot att byta jobb ofta. Ett CV med många täta byten skulle kunna vara ett tecken på att man saknar uthållighet, har svårt att anpassa sig, eller till och med att man har misslyckats i sina jobb. Även om jag får veta att inget av dessa problem ligger bakom, utan de många bytena beror på ett medvetet karriärval, blir jag som arbetsgivare lite tveksam. Vill jag verkligen satsa på någon som sätter sina egna kortsiktiga karriärintressen främst? Mitt råd har därför varit att det inte finns någon poäng med att byta ofta, men att långa anställningar däremot kan vara utmärkta, åtminstone så länge man utvecklas.
Med åren har jag reviderat min uppfattning något. Inte så att jag generellt rekommenderar snabba byten, men jag har insett att vissa personer faktiskt gör rätt i att byta jobb ofta. De vinner något på det, som de anser vara värdefullt. Det kan vara nya utmaningar, högre lön eller något annat de sannolikt har sämre chanser att uppnå om de stannar. Och därför kan det vara helt rätt beslut för dem. Vad man anser vara en bra karriär är helt enkelt nära förknippat med vad man har för ambitioner, mål och livssyn.
En del personer sätter tidigt upp mål för vilken utbildning de ska gå och vilket jobb de ska skaffa. De har tydliga idéer om vad de vill och anser sig ha gjort en bra karriär när de når sina planer. Andra personer har betydligt grumligare uppfattning om vad de ska satsa på. De söker sig fram och tycker att de har gjort karriär när de har hittat vad de vill arbeta med.
Ovanpå allt detta kommer en verklighet med en rätt tuff arbetsmarknad, som gör det svårt att hamna där man vill, utom för ett litet fåtal särskilt talangfulla eller viljestarka personer. För de allra flesta handlar karriär om att överhuvudtaget hitta ett jobb man tycker om, istället för dem man hittills kunnat få. Att få chansen att se på sitt arbete som något annat än det man gör för att försörja sig.
Jag hör till dem som har fått revidera sin uppfattning om vad som är rätt att satsa på för egen del. Min väg har varit brokig, från obestämda och lite för långa studier, till varierande arbeten, korta och långa, via rekryteringskonsult till HR-chef. Jag kan inte säga att jag någonsin varit säker på att det är mitt slutgiltiga val. Jag har snarare känt att jag har tagit chanser som har dykt upp för att prova mig fram. När jag väl hamnade i ett område som passade min personlighet, som var stimulerande och krävande, i en positiv tillväxtmiljö och med chefer som trodde på min förmåga, då blev det området helt enkelt intressant att utvecklas inom.
Jag anade inte när jag tog jobbet som jag nyligen har avslutat, att det skulle vara i 16 år. Men för mig har det varit extremt givande. Det var inte samma företag när jag lämnade som det var när jag en gång skrev på anställningsavtalet. Och därmed inte samma HR-chefsroll. Jag har helt enkelt varit tvungen att utvecklas på vägen och lära mig det som behövs. Genom åren har jag varit med om att ta fram många av de strukturer som finns idag och under tiden byggt upp ett starkt internt förtroendekapital som det skulle ha tagit tid att bygga upp någon annanstans. Det har därför inte varit aktuellt för mig att söka ett HR-chefsjobb någon annanstans. Jag har helt enkelt ansett mig utvecklas tillräckligt där jag har varit. Att gå någon annanstans skulle vara att ”börja om”. Det är inte vad jag anser vara optimalt som karriärutveckling, även om en ny arbetsgivare skulle vara större, kändare eller betala mer.
För någon annan person däremot, skulle möjligen den utveckling som jag har haft, inte ha varit rätt. Om man stimuleras mer av att se andra branscher eller arbeta i helt andra roller, istället för att på plats dra nytta av den erfarenhet man har skaffat sig, då är det säkert klokt att byta jobb snabbare. Om det är vad man triggar på, så blir det ett bra karriärval, även om man i mina ögon måste ”börja om” en smula.
Så återstår förstås frågan om det visar sig vara bra för min egen karriär att starta egen verksamhet. Det återstår att se. Men jag insåg att jag skulle ångra mig om jag inte provade innan det var för sent.
Vi ses därute.
