Det är minst lika vanligt att anses överkvalificerad som att ha för lite eller “fel” utbildning. I denna undersökning ger olika personer sin syn på saken och tipsar dig om hur du kan hantera situationen.

“Jag gillar överkvalificerade!”

Så här skriver Niclas som själv jobbar med rekrytering om saken.

Enkelt! Ge en bra och trolig förklaring till varför du vill ha jobbet.

Jag gillar folk som är “överkvalificerade” men har kommit till den slutsatsen att de vill göra något nytt i livet. Vilken enorm potential dessa personer har! Det viktigaste är fortfarande att jag verkligen känner att personen vill ha jobbet.

– Niclas

Ses som ett hot

Jag tror att många företagare själva vill utveckla personen på sitt vis. Därav är det många som anställer nyutexaminerade studenter direkt från skolan.

Vidare tror jag att de ibland är rädda om sina egna uppgifter och ser en överkvalificerad anställd som ett hot mot dem själva, de ser inte möjligheterna! Jag tror också att man är rädd för att en person som är överkvalificerad kommer att ledsna snabbt och söka ett nytt arbete.

– Jeanette

En möjlighet att utvecklas

Jag har varit med om att vara för kvalificerad för en anställning men lyckades vända det till min fördel.

I mitten av 90-talet var jag mätt på min tjänst som inköpschef i offentlig sektor och valde att satsa på mitt eget företag. Det gick inte så fort att bli lönsam och startbidrag var inte att tänka på då jag redan registrerat firman. Dessutom försämrades A-kassereglerna till att bli alltför begränsade för att jag skulle våga driva företaget vidare.

Jag fick så förfrågan om jag var intresserad av ett projektjobb hos ett större amerikanskt företag, trots att det inte var ett chefsjobb, och blev kallad till intervju.

Med de erfarenheter och utbildningar jag under åren tillägnat mig kom frågan tidigt upp varför jag ville ta ett så pass okvalificerat uppdrag och om jag då skulle stanna kvar om något annat mer intressant dök upp.

Jag förklarade situationen och att det skulle innebära en grundtrygghet som under projektperioden var av värde och att jag givetvis var intresserad att utveckla projektet och min egen roll så snart tillfälle gavs.

Jag var därmed inte något hot mot mindre kvalificerade chefer och hade heller inte för avsikt att ständigt jaga något nytt jobb, eftersom jag var villig till att utvecklas gemensamt med företaget.

Inom tre månader var jag chef för verksamhetsstället, efter ett år ingick jag i affärsområdets strategigrupp, efter ytterligare några år var jag affärsutvecklingschef. Fick sen förfrågan om jag var intresserad av att ta över ett litet företag… och det gjorde jag!

– Björn

Gör dig inte mindre än du är

Detta är en intressant fråga som jag själv, och många andra som doktorerat, råkar ut för. Jag fick senast ett jobb där jag hade kvalifikationer vida över vad man behövde. Jag visade som du säger entusiasm och engagemang för uppgiften och organisationen. Jag fick jobbet.

Det stod tidigt klart att jag var överkvalificerad om man bara ser till uppgifterna, men inte om man ser till möjligheterna med uppgiften på det stora hela. Men jag trivdes och jag tyckte att det var en bra organisation och framförallt många bra människor.

Jag brukar tjata om att utbildningen inte alls handlar om vad du lär dig, utan att du bevisar att du kan lära dig och bemästra ett yrke. Tyvärr är de flesta företag mer fokuserade på vad man kan göra omedelbart, istället för vad som är möjligt på sikt.

Detta kommer in på revir och andra mindre roliga saker. Man anställer någon som kan fylla hål snarare än utveckla verksamheten.

Jag tycker också att man ska vara ärlig. Man ska inte göra sig mindre än man är!

– Henrik